Kumla

Vet inte om jag ska säga att jag är på besök eller hemma i Kumla. Vet inte hur det känns. Längtar rätt mycket hem, till Linköping alltså, men det är ändå rätt skönt att vara här. Här i vardagsrummet, vid pianot, i källaren, vid köksbordet.

Mitt rum ser inte ut som det brukar, men det är fint ändå. En Beatles-tavla hänger kvar.

Det kändes lite som att åka tillbaka i tiden, när jag steg av på Kumla station. Jag har bara varit härifrån lite mer än en månad, men det har gett mig lite perspektiv på livet. En klarare bild. Jag vet att jag inte bor här längre, att jag har kommit någonstans, att jag aldrig mer kommer bo här på riktigt. Och det gör mig så himla glad.

Jag tycker så mycket om Linköping att jag längtar hem när jag bara varit borta en halv dag. Hem är Linköping.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0