when someone attacks your imagination

Är rätt synthig och cool när jag sitter här hemma och lyssnar på Duran Duran och samtidigt känner hur maskan i mina strumpbyxor växer och växer för varje gång jag böjer på benen. Har varit så trasigt klädd de senaste veckorna på teatern så jag bryr mig inte riktigt längre.

Duran Duran – All You Need Is Now
Duran Duran – Rio

Kan inte låta bli att lägga upp den här bilden också, hela världen måste få se hur fantastiskt fina de är.

Tittade på mina fina vänner som skulle på bal igår. Blev lite avundsjuk, men gick istället till Wongs med Anna, Sara och Frida. Avslutade kvällen med dans på Satin och kom hem lagom till att det börja ljusna. En sådan förträfflig kväll.

Det har gått helt fantastiskt idag och särskilt på kvällsföreställningen. Gråter nästan av hur bra jag mår av det här. Det känns så fel att börja läsa litteratur i höst när jag just nu inte kan tänka på något annat än musik och teater.

(Kommer vara väldigt blödig de här veckorna innan studenten, ni får helt enkelt stå ut.)

Jag menar naturligvis inte att alla värmlänningar dricker öl, lyssnar på pubrock och är över femtio år. Det hade bara varit helt absurt. Det jag kanske egentligen menade var att min bild av Värmland var lite som på ett café med femtioplussare som drack öl och pratade på sådan bred värmländska att man gick runt och fnittrade när man tjuvlyssnade på deras samtal. Och det var precis så i torsdags.

That's my point.

Ducks Deluxe spelade på ett café i Karlstad igår så jag följde med pappa dit. Jag har inte varit så mycket i Värmland i mitt liv men ändå dömt alla värmlänningar efter diverse förutfattade meningar och utan att överdriva kan jag faktiskt berätta för er att jag nu har exakt samma bild av värmlänningar som jag hade innan jag bekantat mig med deras landskap.

Alltså. Fördomarna stämmer. Iallafall på ett café i Karlstad där ett gammalt pubrockband spelar för män över femtio år som dricker öl och pratar engelska på värmländska. Det går. Jag hörde det igårkväll.

Mellan 0.08-0.25 blir jag alltid så fnittrig och nyfiken på vad som egentligen är så roligt. Men jag väljer (eller rättare sagt så kan jag inte låta bli) att skratta med dem, låtsas som om jag fattar.

Det går inte att lyssna på Queen längre, inte utan att bli blöt innanför ögonlocken. Det är alldeles galet hur ni har kunnat gjort onsdagar till min favoritdag i veckan. Ni på världens finaste bild och naturligtvis ni som inte syns där också har förvandlat allt till det absolut bästa. Och för det får jag faktiskt växtvärk i hjärtat. Marsipan och munkar och slup och grattis på er!

(Don't stop me now I'm having such a good time)

Intensivtränar teater den här veckan och tycker det är det roligaste som finns. På lördag har vi våra föreställningar och allt är så himla bra och kommer bli SÅ HIMLA BRA på lördag. Går och har Queen-låtar på hjärnan mest hela tiden (som för övrigt Magnus Bäcklund kommer att framföra.. hehe) och mår allmänt underbart.

(Så om ni har möjlighet att ta er till Hallsbergs ishall på lördag klockan 14 eller 18 så gör det.)

Vår dag idag! Så jag har lyssnat på en massa tal, gått demostrationståg, sjungit Internationalen osv. Tänker avsluta dagen tillsammans med mina klubbstyrelsekamrater på Maestro ikväll. Kanske en öl.

Hjärtat sitter till vänster, nu krossar vi kapitalismen!

Något som ger större effekt ju högre man lyssnar på det. Som The Hives, The Raconteurs eller i bästa fall The White Stripes. På högsta volym så man slipper höra vad man tänker, slippa höra att man skriker.