when someone attacks your imagination

Det känns fel. Och jag vet vad ni tänker, att jag är konstig, tråkig, kanske till och med misslyckad ifall jag inte trivs i Dublin (ni som varit här vet ju, man måste trivas här). Det var så mycket som jag sett fram emot med den här flytten, men nu ser jag ingenting utav det. Jag önskar att det försvinner snart, hemlängtan, saknaden, osv. Alla säger det, att det blir bättre, och jag tror det. Men tills dess gör det ont.

För ni skulle inte heller vilja lämna det här.

Efter Lisas inflyttning och min pågående utflyttning så har det sett ut som... ja det har varit kartonger och kläder och väskor och madrasser och täcken och saker överallt. Nu har vi i alla fall städat iordning det mesta för växlingspartyt på lördag och såhär fint är vårat vardagsrum nu.

VIKTIGT ATT VETA VA???????