the light
The Album Leaf sprider lycka i mig. Jag gillar när det blir så när man lyssnar på en låt. Välbefinnande som rinner genom hela mig. Och ikväll är det Joy Division-dokumentär, så fint.
Lately, I've been crying over you
(Alltså jag vet inte varför men jag älskar inte Ruth Vega lika mycket som Simon, Fanny och Sverrir.. förlåt!!! DU ÄR SKITSNYGG ÄNDÅ SÅ VAR INTE LEDSEN)
Så på lördag tänker jag ha Upp Till Kamp-maraton. Om man kan kalla det maraton? Fyra avsnitt. Skitsamma. Jag tänker se dom fyra avsnitten iallafall så alla som känner sig manade får gärna komma till Kumla och göra mig sällskap.
Jag har popcorn.
Just like a ship out in the night
Sådär trevligt hade vi igår. Sen fick man istället för att röja på 23-årsklubb ta en promenad i Örebro by night. Fast det var fint tyckte jag. Nattpromenader är något jag alltid har gillat. Förutom i Kumla. Eller ibland i Kumla, jag är bara lite rädd för Vargmannen och Cykelmannen.
on and on and on and on
Så vi köpte kex och begav oss mot Lykeion och pluggade. Och åt. Det var trevligt och kommer förhoppningsvis upprepas på fredagar.
Sen kom Karin och Elin och hämtade upp mig för det andra fikat för dagen -Märtas. Där bestämde vi att det skulle bli våran fredagstradition. Efter det mycket trevliga fikat tvingade dom med mig på stan i en timme, då min arm höll på att gå av ett flertal gånger. Jag klagade ibland. Fast jag egentligen tyckte om att vara med dom.
Karin ska kanske flytta och det är både bra och dåligt. Mest bra. För då slipper jag åka tåg OCH buss när jag ska hem till henne, nu räcker det med ett litet ynka tåg. Awesome. Sen är det nära Ekershallen, vilket jag älskar. Jag älskar Ekershallen. Mycket.
Det spelar väl mer eller mindre roll för er. Nu ska jag hålla tummarna att mamma kan laga tvn, JAG FÅR JU INTE MISSA LETS DANCE. Dagens internskämt. Jag älskar internskämt. Hejdå.
We talked until two and then she said: "It's time for bed"
Imorgon ska vi dansa balett på kulturhistorian. I'm looking forward to it. Eller? Sen ska jag och Frida iallafall jobba ikapp oss i Lykeion med fikapauser. Och som grädden på moset träffar jag Elin på eftermiddagen för ett besök på Hälls och förmodligen mer fika. Som en klok vän en gång sade: "Man kan fika närsomhelst". Vilket faktiskt innebär att man kan fika efter en fika. Jag gillar det.
En klassisk Julia-och-Moa-bild. Grillningen. Den legendariska. Godnatt nu.
What about the girl with loneliness
Eller att helt enkelt ha ett såpass intressant liv att folk vill veta vad som händer var dag. Jag önskar att jag hade några stalkers. Som visste nästan allt om mig och läste min blogg med spänning och som hemskt gärna ville kommentera men vågar aldrig för att jag är för kool. Hyperventilerar när dom såg mig på stan och viskar "det är Moa! Noparty!"
Är det bara jag som gör så? Stalkar. Intensivt. Fegt. Hyperventilerar.
Ibland räcker det ju att vara sjukt snygg för att vara intressant. Jag vet inte hur många bloggar jag sparat som favoriter utan att knappt läst ett inlägg. Vad ytligt hörni. Vad jag är ytlig.
365 saker har alltid något intressant att skriva, därför följer jag den. Idag skrevs något av de bästa förslagen Navid någonsin skrivit. Marina skriver alltid det jag har tänkt på men inte kunnat förklara och lägger upp så himla fina bilder jämt att man bara vill försvinna i någon dimma och låtsas att man är i dom bilderna och aldrig mer vaknar. Malin är en sån jag kunde följa bara för att hon var snygg, men hon skriver jävligt intressant också att det är omöjligt att inte följa henne. De klockrenaste inläggen jag läser skrivs av Hannah. Eira är den människan som verkligen har ett intressant liv. Finns ingenting i hennes vardag jag inte är intresserad av. Jag har aldrig hoppat över ett inlägg av Karolina, tänker aldrig göra. Och MyMilkToof, jag fullkomligt absolut ÄLSKAR den bloggen. Hur kan man älska en blogg?
Varför kan jag inte vara som någon av ovanstående? En liten egenskap som var inspirerande och beundransvärd. Och när jag ser att folk faktiskt följer mig på bloglovin undrar jag ju naturligtvis: varför? Erkänn att ni känner er tvingade bara för att jag följer er.
(Ingen bekräftelse nödvändig eller onödvändig, detta är bara tankar i huvudet mitt)
Livet skulle iallafall underlätta något ifall jag såg ut lite mer som någon av dessa damer.
i am ready, i am ready for a fall
(You're sinking below, I'm using my force)
England, äntligen ses vi igen. Och inte bara England, även Mr. Barât. Det gör mig lycklig.
Fast nu sitter jag mest och oroar mig för Karin som befinner sig i Litauen. Av sms som "jag vill spy" och "DOM SATTE MIG PÅ EN STOL OCH HISSADE UPP MIG I LUFTEN 18 GÅNGER" att bedöma vet jag inte hur mycket Karin som kommer tillbaka om fem dagar. Fast Karin är ju en självständig och stark kvinna, hon klarar sig nog!
we rule the world, this is our world!
Jag har haft väldigt roligt sen sist. I torsdags till exempel var det nattinnebandy på Karolinska. Vi var nog rätt lame och trötta, tills tröttheten övergick till övertrötthet. På Bagdad.
Tåget hem var försenat som det alltid är har jag kommit på. Varje gång jag ska ta det tåget är det försenat.
Iallafall, igår var det fredag och jag var ledig (pga nattinnebandyn). Så jag och min far tog första bästa tåg till Stockholm för att besöka den engelska turistbyrån. Varför? Jo vi åker till London i mars. Det är bestämt. Helt jälva underbart.
Köpte med mig en jacka och tågade hem för att åka hem till Karin.
Hos Karin var även Frida och vi gick och köpte pizza och fick några nervösa sammanbrott. Fler folk kom, en efter en och snart var lägenheten full med trevligt folk och vi hade det inget annat än trevligt.
Och ja, idag fyller Karin 18, vilket är sjukt party så STORT GRATTIS TILL DIG KARIN!
"honom skulle inte jag låna ut min cykel till"
Idag var jag på drama i Hallsberg, vilket var NICE!
Och jag älskar att det är Robinson både idag och imorgon och på lördag. Älskar att vi såg Jimmy inne på turistbyrån idag. Inte för att jag hejar på honom (nejnej jag hejar på typ hela andra ön! och Johan.)
The traveller unpacked his bags for the last time, and the troubadour cut off his hand and now he wants mine
You gotta move in line
Upptäckte nyss att Yeti nu finns på spotify. Det var ju trevligt ifall jag någon gång är för trött för att starta itunes.
Denna grej som Marina och Karin och alla ni andra gjort, vill jag göra nu. Så, ja hejhej.
Jag är beroende av vanliga saker; musik, tv, mat, sömn, människor...
Jag gillar när jag upptäcker ny musik, träffar nya människor och när jag får komplimanger.
Jag äter mycket av det jag väl tycker om.
Jag säger ja till (precis som Marina) att dricka te med Paul McCartney. Jag tycker inte om te men är det något jag alltid drömt om är det att dricka det med Paul. Marina får gärna vara med.
Jag ger mig sällan in i jobbiga situationer. Jag smiter förbi problem istället för att ta tag i dem.
Jag är duktig på att köpa skivor jag inte har råd med, äta för mycket, sova för länge.
Jag stör mig på diskriminering. Alla sorters.
Jag läser låttexter, krönikor och biografier.
Jag är vackrast när jag har en bra dag. typ
Jag skrattar åt Scrubs och Seinfeld. Och facebookgrupper, störda kommentarer och interna skämt.
Jag är en typisk latmask.
Jag har aldrig varit på Gotland.
Jag är lycklig när jag är med människor jag verkligen tycker om, när jag står längst fram imitten på en jävla bra konsert och när jag har drömt något riktigt fint som jag ser som ett gott tecken.
Jag trivs inte i Kumla.
Jag är dålig på att plugga, lägga mig i tid och gå upp i tid.
Jag är rädd för att bli sjuk, spindlar och utmaningar.
Jag älskar att vakna av någon bra låt som pappa satt på, bra exempel är Rod Stewart eller Pete Molinari. Det finns bra låtar som inte är bra väckningslåtar också dock, idag till exempel spelade han The Who på absolut högsta volym (jag lovar, jag skriver inte bara så för att låta extrem, jag höll på att dö!)
Jag uppskattar när folk förstår och stöttar mig.
Jag tror på Gud.
The deeper you go the higher you fly
Jag hatar min blogg. Iallafall idag. Den får se ut såhär nu, who gives a crap. Det är väl ändå mina intressanda och givande texter som är det viktiga. He he.
Och det är tur att det finns plåster som läker mina "Adam-Green-kommer-till-Sverige-och-jag-kommer-inte-att-vara-där"-sår. Och det är tur att det finns musik. Jag älskar musik.
Fina sju dagar. Idag har jag vaknat (i mammas och pappas säng, remember: jag såg paranormal activity igår), ätit toast till frukost och tittat på sex avsnitt Scrubs och nu väntar jag på Saras ankomst och lyssnar på de finaste.
(Beatles)
And the nightmares came over me again.
Jag, Ida och Emma tog oss hem till systrarna Johansson för att äta mango och se Paranormal Activity. Kul. Nej. Hejdå föralltid min goda nattsömn.
Fast mangon var god. Och jag gillar sällskapet.
no, we cannot cling to those dreams
And if you must go to work tomorrow, well, if I were you I really wouldn't bother, for there are brighter sides to life and I should know, because I've seen them. But not very often...
