when someone attacks your imagination

JAG ÄR SÄMST OCH FRIDA OCH THE BEATLES ÄR BÄST. PUNKT.

Har ont i huvudet och är egentligen väldigt ledsen, men eftersom det inte hjälper någon att ha ont i huvudet eller vara ledsen så tänker jag sluta med det. Once for all. Tänker packa resväskan och bege mig till Stockholm, ja jävlar.

Idag är en fin dag. Så fin att jag önskar att jag hade fotograferat den, men det har jag ju icke.

Jag, Sara och Frida satt iallafall i solen vid slottet och åt bullar och kex och sen gick vi en promenad längs ån och allt var så fint och varmt och somrigt. Tur att jag fick en sista sommardag innan mitt tredje gymnasieår börjar. Mitt andra år på Karolinska. Mitt bästa år. Jag vet att det kommer bli det, mitt absolut bästa år.

I onsdags vandrade jag och Marina runt bland kullersten och spårvagnsräls i Göteborg. Åkte rulltrappor, åt, såg The Ark, åkte motorcykel, spelade och förlorade, skrattade, dansade, mådde bra. Såklart jag mådde bra med Marina.

The Ark var nostalgiskt. De gamla låtarna var fina, It Takes A Fool To Remain Sane och One Of Us Is Gonna Die Young och Echo Chamber. Saknar lite när jag var så besatt, de var ju finare då.



Igår träffade jag Frida, det var längesen och vi tog igen allt som hänt i våra liv. Nu ska jag snart träffa Anna och Sara och får ta igen lite livshändelser med dom också. Jag gillar mina vänner.

Såg Lars Winnerbäck i söndags. Han var fin och så. Och idag åker jag tillbaks till Göteborg för att se The Ark.
Det bästa är att jag får träffa Marina.

Var på Liseberg med min syster, åkte balder, åt våfflor, träffade Amanda, skrattade. Vi hade fina och passande outfits och allt var bra.

Ida kom till Göteborg, vi åt chokladbollar vid hamnen och gick vilse, såg Oskar Linnros och Teddybears.

Vi såg Markus Krunegård på p3 sommarsession och fick fotograferas med honom. Tog en lång, svettig buss till slottsskogen och såg lite Jens Lekman, Rango, Paul Weller och Beach House. Trodde att TSOOL skulle ta med sig Noel så vi väntade spänt, insåg att det var falska rykten och drog därifrån. Lyssnade på Local Natives på avstånd.

The National signerade i Bengans-tältet. Jag hade inget att signera men fick ett leende. Och en konsert. Såg Miike Snow och Iggy & the Stooges. Gick till Linnétältet och väntade förväntansfullt på Jónsi.

Jónsi spelade. Jag kunde bara tänka på att allt var så jävla bra. Det var det finaste jag sett, det och Sigur Rós 2008.

Såg lite M.I.A., gick senare till The XX. Drog hem.

The Drums var sjukligt bra. Shout Out Louds också. Ida fick en Maria Wetterstrand-tatuering och vi såg Mumford & Sons. Sen Anna Ternheim. Hon och Henrik Berggren sjöng Shoreline tillsammans. Otroligt.

Pavement. Väldigt bra. Marina & the Diamonds. Håkan Hellström. Håkan är fantastisk. Spelningen var fantastisk. Efteråt gick jag till Broken Bells och de var sååååå bra. Hann se slutet på Lykke Li, början på The Chemical Brothers.

Göteborg och WOW var som det alltid är - underbart, fantastiskt, obeskrivligt osv.

varsågoda.

En kvällspromenad med Amanda var något jag verkligen behövde. Gud vad jag tycker om henne. Gud vad jag tycker om att jag ska till Irland. Jag ska leva i total frihet i fem dagar, jag ska göra precis allt som faller mig in! Dricka whiskey och dansa hela nätterna, gå på Interpols aftershowparty, träffa irländska pojkar och flickor.

Ni kommer tröttna (kanske redan gjort) på min längtan, men tyvärr den är ostoppbar.

Första december åker jag och Lisa till Dublin. Flyg och boende är bokat och det känns VÄLDIGT BRA!

Det var typ det jag ville säga.

Gick och la mig halv 6, vaknade halv 12. Har inte gått upp före 1 de senaste dagarna, så det var en kamp. Men det var mödan värd, för på tv1000 visades Hannah Montana the Movie. Ja, palla vara indie jämt liksom hehe.


Lyssnar på soundtracket och känner att this is the good life.

ta och lyssna då!!!!!!!