when someone attacks your imagination

För mig är det iallafall en omöjlighet att sitta still. Kanske för att han är FANTASTISK!!!

10 januari 2010. Det fanns ingen låt jag hade längtat så mycket efter att få höra. Och så spelade han den. På KB i Malmö, inte mer än en meter framför mig. Det var det bästa som kunde hända.

älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths
älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths
älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths
älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths
älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths
älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths
älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths älskar the smiths

Den påminner mig om Dublin. De spelade den på The Academy sista kvällen och jag och Lisa sjöng och dansade som om det inte fanns någon morgondag. Alla var snygga och galna. Please don't slow me down if I'm going too fast.

Såg Säkert! i Linköping i fredags tillsammans med Ida och Ida. Det var helt makalöst bra och Jakob Nyström sjöng istället för Markus Krunegård och (förlåt för mitt kommande uttalande men) det var faktiskt bättre. Så då förstår ni lite hur himla bra det var.

Åkte hem till Malin efteråt och vi firade St Patrick's Day lite försenat på deras studentkrog. Den gröna ölen var slut när vi kom men det var trevligt ändå. På morgonen bakade världens finaste syster scones till frukost och sen for vi iväg på skivmässa. Åkte därifrån med Blonde on Blonde, Songs of Leonard Cohen och Axis: Bold as Love. Är så himla nöjd.

Bråttom till Örebro igen för Håkan Hellström spelade på Conventum. Det var precis alldeles sådär underbart och magiskt och euforiskt som det alltid är och jag var gladare är någonsin. Vi tänkte fortsätta kvällen på Satin sedan men åkte hem istället, idag fick jag reda på att Håkan hade fortsatt kvällen på Satin. Ibland gör man rätt ibland gör man fel, jag får helt enkelt leva med det.

Fick denna fantastiska Award av denna lika fantastiska Sandra. Det går alltså ut på att jag ska berätta fem fakta om mig själv, så då startar jag väl right away.

- Jag kommer aldrig i tid om det inte är ett tåg eller en buss jag ska passa. Så till skolan brukar jag komma i tid om inte tåget är försenat, men till i stort sett varje uv-möte och varje fika och varje annan bestämd tidpunkt så är jag försenad. Jag kan väl passa på att be om ursäkt till alla som fått lida av det, jag själv stör mig på människor som inte kommer i tid så jag vet att det är en hemskt dålig egenskap.

- Jag älskar 1800-talet. Det är min favoritepok förutom 1960-talet, och trots att könsrollerna och fördomarna och klasskillnaderna var ohyggliga så skulle jag väldigt gärna vilja leva under den tiden.

- Jag tycker inte om våren. Jag är nog den enda i Sverige, kanske hela världen, som inte tycker om våren. Jag älskar att det blir varmare och att solen går ner senare på kvällarna och att fåglarna kvittar och allt det där, men det är bara en jobbig mellanprocess inför sommaren. Dessutom tycker björkarna om att sprida sitt pollen runt i luften och det är nog den främsta anledningen till varför jag ogillar den här årstiden.

- Frågesporter är något av det roligaste jag vet. Inte för att jag är särskilt duktig, men jag älskar att lära mig saker. Det låter ju rätt överambitiöst, men nu är det så. Jag vill vara rik på kunskap, jag vill gå i skolan och någon gång vill jag vara med i Vem Vet Mest. Fast jag måste bli bättre först.

- Jag spelar in Tillbaka till Aidensfield varje dag. Två avsnitt per dag, måndag till fredag. Har runt tjugo videoband med bara Aidensfield.

Jättesvårt. Men efter fredagskvällen förstod jag att det måste bli Sanningsdan som påminner mig om Ida. Vet inte hur jag ska förklara varför riktigt, men vi har lyssnat på Annika Norlin så länge och vi har ju faktiskt till och med spelat in en egen Sanningsdan. Haha, den kanske inte är fullt så bra som originalet... but still.

Det finns väl inget jag behöver säga som Bob inte säger.

Den här låten har fått mig att le stunder då jag omöjligen trodde att något någonsin skulle få mig glad igen. Hela jag fylls av någon slags eufori när jag hör den. Det finns inget som kunde gjorts bättre. Allt är så ofattbart perfekt.

Vill också göra den här som alla gör.

Det går ju inte att välja en favoritlåt, och om jag ska försöka förklara varför jag valt just den här skulle det bara låta konstigt och lite klyshigt. Ni förstår nog, den här låten har förändrat hela min syn på musik. Den här mannen har förändrat allt. Och för det älskar jag honom. David Bowie. David Bowie och hans mästerverk.

Inatt drömde jag att jag var June Carter. Jag var med Johnny Cash när han spelade på Folsom Prison och det var helt fantastiskt.

Köpte en fin skiva och en fin tshirt.

Ida Maria – I Like You So Much Better When You`re Naked

Var hos bästa Marina i helgen, jättefint som vanligt. Hennes utställning var outstanding, jävlar vad duktiga de är. Och jag vaknade av att ha solen i ögonen, måste vara världens bästa sätt att vakna.

Hektikt liv. Hinner med mycket. Idag till exempel har jag gått i skolan från åtta till halv fem, och därefter suttit på biblioteket en stund och sen haft både ks-möte med ung vänster och varit på vänsterpartiets årsmöte. Imorgon ska jag unna mig en semla. En specialsemla som Anna berättade om.

Hittade en bild från nians skolavslutning och insåg att det är nästan tre år sedan. Och om tre månader tar jag studenten. Massvis av känslor snurrar runt, men mest är jag nog bara glad. Jag förstår det inte bara.