the world kicked back alot fuckin harder
I NEED MY ONE AND ONLY
galet bra. "unknown" och "new" vet jag inte. Cohen står väl för originalet?
Fast fortfarende: galet bra.
jag har varit på woodstock. kind of.
Florence Valentin var hur bra som helst. Jag älskar Love, ifall ni inte visste det. Han är min gud. Eller inte riktigt gud, men han är så jävla bra. Love for president säger jag.
So. So var ett band jag inte hade hört. Gudars dom var bra. Sen blev det Perssons Pack och jag gillade det. Förutom sångaren. Stenad i Stockholm var fint. Skulle vara finare ifall Annika var med dock. Love var bäst iallafall.
Veronica Maggio var bra. Vi såg inte allt. Vi gick till Two White Horses och det var bra. Jättebra in fact. Nästan så att jag blev kär. Väldigt vackert.
Moto Boy var jättefin. "Vill ni höra en låt till eller klädde jag av mig förjäves?" var fint. Jag har nog fallit för honom jag också nu. Sen såg jag Anders vilket jag inte fattade och försökte fråga Ida, vilket hon inte fattade. Sen fattade hon och jag fattade att det var Anders. Vi följde efter honom till Mattias Alkberg. Sen såg vi Totalt Jävla Mörker på håll och jag blev rädd och sprang därifrån. Typ.
Avslutade med Henriks (?!) band. The Spacious Mind. Jag var trött och då var inte en 30-minuters lång instrumental-låt det roligaste ever. Men dom är säkert bra.
Sen skulle vi gå mot våran stuga vi hyrt. Vi hittade sådär. Men vi hittade iallafall och jag somnade efter ett tag och drömde om Carl. Det var en väldigt fin dröm. Såklart. Han pratade svenska ibland.
Bussen till Luleå gick 8.10 nästa morgon och jag satt på övervåningen. Spännande. Efter 2 timmar gick jag av i Luleå och blev hämtad av min familj som körde ut till något strand där vi åt frukost. Rätt trevligt. Jag var trött och roade mig med att skriva Libertines-titlar i sanden. Babyshambles-texter. Kind of roande.
Så nu vet ni. Corneliusson har åkt hem. Ikväll är det repris på Dom Kallar Oss Artiser med Hives. Titta så ser ni mig. Och på tal om Hives. Emma var på Sonisphere och jag fick höra You Got It All...Wrong. Det var väldigt fint. Saknade och fick abstinens. Måste se Hives. Nu.
Så ikväll ska jag se dom på tv.
Hälsa Norrland att jag längtar
Idag åker jag till Boden. Eller först åker jag till Stockholm och kanske handlar en skiva på St Eriksplan, sen åker jag till Boden. Jag har införskaffat en nödmp3 för den miljoner timmars långa resan. Bra va? Nu ska jag lyssna på Dirty Pretty Things och packa klart.
"For the great Carl Wilson"
Jag är trött och vill skriva allt om lördagen men orkar inte detaljera som värsta P&L-inlägget (tur tänkte ni!). Well take a tip from me: Läs Marinas finfina inlägg.
Fast jag tänker skriva att det var en helt underbar dag. Och att jag kände mig riktigt lycklig. Och att Marina är en superbra människa.
Jag tänker skriva att jag har sett Mike Love. Jag har sett Beach Boys, och nej det är bara en originalmedlem, men det är en originalmedlem från Beach Boys. Mike Love, den Mike som är kusin till Carl, Brian och Dennis Wilson. Sinnessjukt att den Mike spelade och sjöng för oss i lördags.
Jag höll på att dö. Det var fint på God Only Knows, det var jättefint. Mike tittade in i mina ögon. Han sjöng girl, och tittade in i mina ögon. Jag dog. Brian Wilsons kusin tittade i mina ögon. Allt var perfekt. Wouldn't It Be Nice.
Jag och Marina gjorde hjärtan med våra händer och han gav oss en slängkyss. Mike Love. Mike Love som jag skrev med på min giftemållista för väldigt längesen. Han gav oss en slängkyss.
Sen gjorde hans son, Christian Love, ett fint gitarrsolo. Jag skrek. Han skrattade. Sen gjorde han ett till gitarrsolo. Jag skrek och pekade och han pekade tillbaks. På samma sätt som jag. Han log åt mig. Han är också Brians släkting för tusan!
Help Me Rhona var bäst. Som jag hade längtat. Åh. Spellistan fick jag efteråt. Jag blev glad. Marina fick Christians plektrum. Hon blev glad. Sen åkte vi hem till Marinis och sov. Sov som stockar.
Tågresan hem morgonen efter var hemsk. Men det spelar ingen roll. Beach Boys. Mitt hjärta är ert.
