when someone attacks your imagination

Åker hem imorgon. Jag har inte pluggat så mycket som jag borde, men jag har inte haft mycket tid över till det helt enkelt. Jag har passat på att träffa så många fina människor som möjligt och försökt säga hejdå eftersom jag inte ser dem förrän i sommar igen. Det känns mest konstigt, och sorgligt.

MEN det ska bli jätteskönt att komma tillbaks till Linköping imorgon! Få lite ro i själen och så. Kanske.

Är i Kumla nu över jul och om jag ska vara ärlig så är det mest tråkigt. Det blir nog roligare när Malin kommer hem.

Det är så himla underligt, för i vanliga fall så bor jag ju med tre tjejer som jag umgås med typ alla timmar om dygnet. Nästan allt vi gör gör vi tillsammans och i och med det så skulle man kunna tro att jag är lite trött på att alltid ha dem kring mig, två av dem har jag liksom levt med i flera månader nu. MEN! det är verkligen inte så. Inte på långa vägar. Jag älskar dem bara mer för varje dag.

Jag tycker om att skratta åt Max von Sydow i Det sjunde inseglet och klä ut mig till ninja med mina sambos. Annars kan allt bara bajsa ihop sig för det finns verkligen ingen motivation någonstans i mig. INGENTING. Ser inte fram emot någonting, vill inte göra någonting, tycker att allt är tråkigt förutom de två grejerna jag nämnde i början.

Bajs bajs bajs. När slutar man få panik över hur bajsig man är? ÅH.

Gårdagens konsert var det sjukaste och mest fantastiska jag någonsin varit med om. Jag hade väntat så jävla länge på att det skulle hända och så satt jag där och han spelade Blackbird och jag var så lycklig att jag kunde dö.

Verkligen lycklig. Ren och helt jävla skär lycka. Slutet var briljant. Allt var briljant. Så himla ofattbart.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva här längre. Har aldrig något intressant att komma med känns det som... men var inte rädda, jag ger inte upp detta. Men om ni är nyfikna på mitt liv så får jag be er att kika in på 148:an där jag kan lova att jag är betydligt mer aktiv. Återkommer hit på riktigt när jag flyttat till Dublin, tills dess får ni nöja er med något tafatt inlägg (som det här) någon gång ibland.

Låtsas att jag är sur fast jag inte är det och dricker mer glögg och julmust än vanligt. Mest för att det är december och jag försöker må så bra som möjligt innan det blir januari och jag kastar mig in i ett annat land utan att veta hur det slutar. Förmodligen slutar det bra.