when someone attacks your imagination

Oasis, älskade bästa underbara Oasis. Fick lite bilder av Karin nyss, för min digitalkamera strejkar. Det jag ville säga med det här var att Karin skickade fel först. Hon skickade bilderna till hennes person, som hon ska intervjua om dess jobb. Som Karin är intresserad av att jobba som i framtiden. Alltså, en förebild till Karin har precis fått en massa Oasis-bilder. Det är en knivig situation och jag är osympatisk och asgarvar.

Jag vaknade i onsdags med 39,5 grader i kroppen, men det hindrade mig inte från någonting. Jag svalde alvedon, försökte äta frukost och for iväg till stationen och mötte Hanna och Julia. Hannas väska var ful, vi hade skrivit Schyffert på den för nåt år sen. Vi hade också skrivit FYS. Min och Hannas hemliga förening. Well well, vi åkte tåg och vi satt brevid en liten kille som gick av i Örebro. Han såg generad ut men det hindrade inte honom från att mima med sin mp3. Med riktig inlevelse. Jag och Hanna som satt och såg det här mitt framför våra ögon (Julia satt brevid) vek oss på mitten och låtsades skratta åt nån random grej. När han hade gått av kunde vi andas och härma honom, haha.

Av i Stockholm, åka tunnelbana till Globen. Vi åkte förbi en tunnelbanestation och jag utbrister att "HÄR ÄR JU FRYSHUSET, HÄR VAR JAG PÅ HÅKAN" och sedan inser jag att det kanske inte alls är här det ligger och att alla stockholmare på tunnelbanan måste tyckt att jag var en ful turist och försöker ursäkta mig och säger typ att "shit vad jag är pinsam nu sitter alla och tänker att jag är dum i huvet. ojojojojoj" och har lite smått panik. En snäll tjej brevid mig säger med lugnande röst att "Du har rätt. Det är fryshuset som ligger där borta". Tack tjejen. Jag kunde andas igen.

Vi gick mot 4-ingången där det satt några frusna, tappra människor. Vi förenades med dom. Drygt sju timmar hade vi framför oss, så vi började packa upp filtar och varm saft. Vi ville att Karin och Daniela skulle komma så vi kunde gå och äta och värma oss. Dom kom inte. Eller, dom kom efter tre ihjälfrusna timmar. Då gick jag, Julia och Hanna till en närliggande pizzeria och personalen frågade ifall vi skulle på konsert och vi sa ja och dom spelade dig out your soul HÖGT i högtalarna. Sara kom och gjorde oss sällskap och vi åt.

Julia gick tillbaka till Daniela och Karin i kön, jag och Hanna tog en promenad på köpcentret. Jag köpte en vatten och en filt. Vi gick en omväg runt på något sätt, vi fick se en fryst fontän och höra genrep från våra älskade älsklingar.

Tillbaks i kön. Träffade trevliga stockholmare, Sofie och Nina. Vi stod längst fram i den breda kön men det gjorde ju inget vidare resultat på våra platser inne i Globen. När det var dags för Caesars var det dags för panikångest och jag började gråta och försvann bakåt bland de galna fansen. Jag kände mig tråkig, men samtidigt vid liv. Hamnade i en mosh av stora svettiga män. Rörde mig åt sidan. Hamnade framför en Victor Norén-lookalike, det var bättre. Efter Caesars (som var sjukt bra!!) skymtar jag Hanna och Daniela framför mig. Jag tar tag i dom och Hanna berättade att hon ramlat därframme, då skrattade jag haha. Förlåt. Hanna skulle hålla våra platser och jag, Daniela och Karin går och köper Mer. På vägen ser vi den riktiga Victor Norén. Han var snygg. Mycket.

Krångel på vägen ner. Orkar inte förklara ingående men vi fuskade in Daniela till oss. Rock'n'roll Star. Brabrabra. Allt var bra. Vi rörde oss längst fram fast åt vänster. Slide Away var underbar. UNDERBAR. Även ifall den var till "the ladies" längst fram, så var det vackert. Song Bird, jag dog. Jag dog även på Morning Glory, I'm Outta Time, Wonderwall (ja den är trasig men stääääääämningen!), DON'T LOOK BACK IN ANGER, The Masterplan, Champagne Supernova och sist men inte minst dog vi på I'm the Walrus och när Liam kom till våran sida av scenen och JAG VAR NÄRA HONOM. Min älskling. Liam Gallagher. Noel var också fin. Med sin gitarr. Men Liam, mmmmmmmmmm. Hans brittiska också. Inget slår det.

Slut på konsert. Jag och Hanna kunde stryka "Se Oasis live" från våran Att-göra-innan-vi-dör-lista. Limousinen väntade, jag köpte en tröja för femtio kronor. Tjejen som sålde dom, hade varit med på hela turnen och sa att det här var bästa. Självklart var det bästa. Oasis är bästa.

Limo hem, underbart härligt.

Det här var en av dom bästa konserterna jag sett i hela mitt liv.

Puss.