when someone attacks your imagination

"This song was stolen from God's ipod." skrev världens kanske smartaste människa om världens kanske bästa låt.

Världes bästa låt är naturligvis en hög av massa låtar, för ni vet lika väl som jag att det inte går att välja endast en under den kategorin. Jag har aldrig varit något vidare bra på att förklara detta fenomen, fenomenet att skriva en låt som kan kategoriseras under världens bästa. Sen läste jag den kommentaren.

The Knife är ett fenomen. Det finns mycket jag skulle kunna göra för att få se dem live, men det är inte det viktiga just nu. Det viktiga är att de faktiskt har skapat något helt fantastiskt. Eller snarare stulit. Från Gud.

Jag trodde aldrig jag skulle kunna bli helt gränslöst förälskad i en tvserie tills jag upptäckte Tillbaka till Aidensfield. Jag vet att ni vet. Att jag älskar det. Nu är jag bara så himla glad över att jag har Tv4 Guld. Och att Phil Bellamy finns kvar.

Okej, ni kan få en anledning till detta. Jag ser inte ut sådär nu, jag har en tand där det saknas en och jag är så svullen att jag skulle dött om jag inte hade nyponsoppa. Eller så svullen är jag inte, men det är svårt att äta.

När jag var sju år och idiotiskt klumpig snubblade jag in i en skohylla med framtanden först. Såklart flög den ut och hej vad det blödde och så åkte vi akut till tandläkaren där de satte tillbaks tanden igen, fast bara provosoriskt tills jag blivit färdigvuxen så de kunde göra något permanent.

Färdigvuxen som jag är åkte jag in till tandläkaren igår där de drog ut den elva års tillfälliga tanden som på något sätt hade lyckats vuxit fast i benet där uppe (?) så därför behövde de skära och sy. Vet inte riktigt hur detta gick till eftersom jag inte vågade titta, men på något sätt fick de ihop det.

Och nu då. Jag har en en gång en tillfällig framtand, som ska ersättas av tanden bredvid i sinom tid - med hjälp av tandställning. Jag orkar inte jämra över det något mer, för det har jag gjort mer än tillräckligt sen jag fick reda på det. För förmodligen är det mödan värd.

Opererades i munnen idag. Allt gick bra och nu sitter jag här med femton svarta stygn i tandköttet. Det är bara så himla skönt att det är över, har gått och varit rädd för den här dagen så länge. Nu är första steget i processen klart.

Såg Roses Kings Castles i Malmö i fredags med Sabina. Helt fantastiskt. Adam är helt fantastisk.

När Tillbaka till Aidensfield upphörde i slutet av sommaren 2010 dog jag lite inombords. Sen upptäckte jag till min stora glädje att vi har Tv4 Guld, där de sänder två avsnitt vardagligen. Det roliga är att idag börjar säsong elva, vilket för mig är väldigt gamla avsnitt. PC Mason och Geoff finns inte. PC Phil Bellamy och Mike finns. Lika mycket förlust som vinst egentligen.

Det är väldigt skönt att Israel-Palestina-diskussionen är över på historian nu. Det gick visserligen inte jättebra, jag var nervös och inte så förberedd som jag borde ha varit, men det löser sig.

Jag och Amanda gick iallafall och fikade på Hälls direkt efter lektionen, firade lite att det var över. Sen tog jag mig in till Stockholm och kom inte hem med det jag skulle, men hittade tre pianoböcker på Stockholms Stadsmission för 10 kronor styck. Sen tröstköpte jag två böcker från Akademibokhandeln också, tänkte att jag var värd det.

Och ikväll är det Idrottsgalan. Jag hoppas att Hellner vinner Jerringpriset.

Jag och Ida ska se Bright Eyes i februari. Wow.

Julia kom hit. Vi åt ostbågar och drack smultrondricka mitt i veckan och varje gång jag är med henne så trivs jag. Hon är så himla fantastisk den människan.

Har bara gått runt och saknat min syster idag. Kumla är så oinspirerande, speciellt utan henne.

Världens finaste gav mig såklart världens finaste julklappar. Och inte nog med detta, hon bjuder på nästa biobesök och önskade Strawberry Fields Forever till musikhjälpen. Suddenly no one quite can compare to her.

Bästa Marina.

Lyssnar på denna fantastiska karl och är nyfiken på er. På riktigt. Vilka är ni?

Who are you? Who who who who?

Får panik över hur händelserika år alla har haft. Inte för att mitt har varit dåligt eller så, jag är jättenöjd med mitt 2010. Men ändå. Hursomhelst så vore det ju kanske lite kul med en "kort" sammanfattning. So here we go...

I januari träffade jag, Karin och Sabina Peter Doherty i Malmö. Det var 2010s bästa konsert, helt utan tvekan. Och så kramen efteråt, kramen och fotot och autografen på armen jag tillsist blev tvungen att tvätta. Helt otroligt. P3 Guld var också otroligt. Adam Green kom till Sverige och Strand valde att göra en ung underartonåring ledsen och satte en äcklig gräns. The Smiths och sjuhundraettan tog upp det mesta av min mörka vintervardag.


Februari och allahjärtansdag var faktiskt fint. Cecilias projektarbete var jättebra, jag läste Oliver Twist och lärde mig älska Charles Dickens. Vinter-OS var det bästa med den här vintern. Per Elofsson grät över Johan Olsson och Marcus Hellners fantastiska insats och det var så fint att jag inte vet vad.

Ben Kweller och Joy Division och fortfarande lika kallt och vitt utanför fönstret.


Den tolfte mars åkte jag till London tillsammans med pappa, det kan ha varit den bästa helgen på hela året. Jag såg en teaterföreställning med Carl Barât och Sadie Frost, det var helt galet intimt och om jag sträckte ut handen hade jag nästan kunnat röra honom. En annan helg åkte jag bakfull till Gävle för ungvänster-kurs och valförberedelser, jag älskar väntermänniskor.

En vecka bodde jag hos Frida, det tyckte jag mycket om. Jag och Judith köpte Muse-biljetter vi blev tvugna att riva sönder, jag sålde min Kentbiljett till Karin och fick reda på att Libertines skulle återförenas. Boden-veckan var som vanligt den mest rofyllda och underbara veckan under våren.


I april förstördes en bit av mitt liv. Och nu lämnar vi det för det gör bara ont att tänka på. Jag upptäckte Sondre Lerche och är jävligt glad över det. The Who hjälpte mig att överleva, Frida hjälpte mig att överleva, vi åkte till Linköping en helg och hem igen. Väl hemma premiärgrillade vi och rean på Najz Prajz är jag fortfarande mycket tacksam över.


Första maj och Sabina fyllde 17 och vi firade med Popadelica. Och Adam. Sjukt dygn, men väldigt roligt. Åkte till Göteborg och handlade världens bästa shorts, hann med att träffa Malin också. Tycker om att träffa henne. Jag och Anna försökte plocka vuxenpoäng men misslyckades, jag och Frida lyssnade nog endast på Sean Kingston och Miley Cyrus, jag och Sabina besökte Siesta och det var en himla bra helg. Sen var det fyllebrändboll och allt var allmänt somrigt.


Två veckor i juni spenderades i Alanya tillsammans med Frida. Så jävla bra. Sen blev jag hostig och sjuk men åkte till Marina iallafall, där överförde jag min sjukdom till henne där den fördubblades till tusen. Förlåt min vän.


Det blev juli och jag var lycklig i Boden. Drog iväg på Arvikafestivalen och kan inte säga att det var underbart all the time, men Shout Out Louds och Babyshambles var helt jävla fantastiskt. UnBiloTitled, helt otroligt.

Trästockfestivalen gjorde mig långt ifrån besviken, kan inte hjälpa hur mycket jag trivs i norra Sverige. Upptäckte Joel Alme, Tikkle Me och Rena Rama. Vägen från Skellefteå till Luleå blev fördröjd på grund av bilkrasch där ett barn dog och jag börjde fundera över hur orättvis världen är.


I augusti bokade jag och Lisa flyg och boende till Irland, jag kunde inte tänka på annat än hur mycket jag längtade. Jag, Eira och Ida lagade världens godaste middag. Sen blev det Kulturkalas och Way Out West i Göteborg. Det var en himla fin vecka, jag fick se efterlängtade Jónsi och det kunde inte bli bättre än vad det var just då. Broken Bells, The Drums, Håkan Hellström och Anna Ternheim tillsammans med Henrik Berggren.

En kväll såg jag Lars Winnerbäck med Ida och Ida, en annan kväll for jag till Göteborg och såg The Ark med Marina. Väldigt fint alltihop. Fint var även Popaganda, Josefine är bäst som lånar ut sitt hus och jag falsklegade in mig till öltältet. Träffade Malin, det om något var efterlängtat. Och väldigt fint.

Hot Chip var bra, The Concretes var bra, Belle & Sebastian var bra, Shout Out Louds var bra, Robyn var bra, The Magic Numbers var jättebra men First Aid Kit var bäst.


Det blev höst i september. Älskade hur det blev kallare med löv, halsdukar och Abbey Road. Voces8 kom till Örebro och jag deltog i både workshop och konsert, hur roligt som helst. Såg I Rymden Finns Inga Känslor och Skottår, två jättefina filmer. Jag och mamma blev inblandade i en seriekrock men klarade oss lindrigt. Jag iallafall, mamma har fortfarande ont i nacke och arm, stackars mamma. Jag och Karin skapade världens bästa How To Be English-guide och efter allt politiskt arbete blev vi slagna i ansiktet med 5,6 procent. Sveriedemokraterna fick 5,7 och det finns inget som gör mig så upprörd som detta. Var länge nedstämd över resultatet.

Bästa evenemanget på året, Bokmässan i Göteborg, besöktes. Filip och Fredrik signerade Tårtgeneralen åt mig, och intervjuade sedan Håkan Hellström. Det var den mest underhållande intervjun jag sett, no surprise. Fick med mig åtta böcker hem, mycket nöjd.



Och så äntligen oktober. Såg Brothers med Sara, förjävla bra film. Åkte ner till Skåne och hälsade på Sabina, minst sagt trevligt. Noah and The Whale hjälpte mig igenom den årliga höstdepressionen. Håkan Hellström släppte sitt album och det var fantastiskt, till och med så att jag blev överraskad över hur bra det var. Jag, Lisa, Felicia och John hade en liten Upp Till Kamp-kväll och skrev ett brev till Peter Birro. Spenderade kalla kvällar hos Cecilia med varmt te. For till Köpenhamn tillsammans med min familj och firade mina äntligen arton år. Gick på Tivoli, besökte Dylans utställning... kvalitetstid med min familj helt enkelt.

Jag krogdebuterade på Satin och Säkerts skiva nådde mina öron och jag blev förälskad, igen, i Annika Norlin. Såg även Revolutionary Road och blev sugen på Leonardo DiCaprio 1954.

November, årets längsta månad. Under höstlovet var jag i Linköping och mådde bra. Hamnade i någon soul/jazz/blues-period och lyssnade mest på Jackie Wilson, Nina Simone, Sam Cooke, Etta James... och så vidare. Jag och min poesigrupp tog en tripp till Stockholm och lämnade in varsin dikt till ett bokförlag. På kvällen såg jag och Karin Håkan Hellström. Det var helt underbart och Josefine är bäst igen.

Jag och Anna tog two days off och hade det gött i Stockholm. Jag har världens bästa kusin och de två dagarna behövdes i novembermörkret. Famijen C och B återförenades precis som på den gamla goda tiden med Galenskaparna & After Shave-föreställning i Göteborg. God restaurangmat och lyxigt hotell, det var en extraordinär helg det. Och så SkRiKa-veckan och allt vad det innebar, det gjorde mig glad iallafall. Otrolig vecka.


Första december åkte jag och Lisa till Dublin och det var något av det bästa jag gjort. Fick dansa lite med Jacob Graham och Adam Kessler från The Drums och dricka Guinness med riktiga irländare på riktiga irländska pubar. Den Bästa bjöd på pommes frites och visade oss runt i ett snötäckt Dublin halv 5 på morgonen efter ett besök på stans bästa gayklubb och ett annat besök på "a very messy club". Indiekväll på The Academy, vi levde i frihet, konsekvenser existerade inte.

Sen kom julafton och jag fick Jackie Wilsons Higher & Higher av Malin. Träffade Marina, hade fem otroligt underbara dagar tillsammans med henne och så blev det nyårsafton. En hederlig middag som avslutades hos Rebecca.


2011, hej på dig.