when someone attacks your imagination

Igår hade Isak födelsedagsfest i sin studentkorridor och det var väldigt kul. Som vanligt så blir det ju kul med de här människorna. Och som vanligt tar jag Jennys bilder och lägger upp.

Saknar att spela teater och musik. Rätt så mycket faktiskt.

Men annars mår jag bra. Har de två senaste dagarna följt med Lisa och Sofia till universitetet och pluggat medan de varit på föreläsning. Det är väldigt effektivt måste jag säga, och framför allt skönt att komma upp ur sängen och få hela dagen över till att göra andra saker. Som att spela basket eller gå på länsmuseet eller dricka öl eller shoppa upp allt csn på samma dag som det kom.

Och idag har vi världens mysigaste fredag. Åt lax med potatis, drack vin, gjorde exklusiv efterrätt och nu har vi det gött framför Idol och snart lite popcorn på det.

Bäst, helt enkelt.

Åhej. Den 16:e januari åker jag och Lisa till Dublin för att stanna. I alla fall till sommaren. Vi hyr varsitt rum i ett familjehus i Sandymount, med eget kök osv. Det ligger precis vid havet, med tre ynka kilometer från stan. Tre kilometer är mindre än vad jag har till Linköping från Ryd.

Jag ska läsa en distanskurs. Igen. Är jävligt trött på distans, men det funkar och sålänge jag bor på Irland och får csn så är jag nöjd. Har sökt musikvetenskap, historia och religion bland annat, och hoppas att jag kommer in på det förstnämnda.

Alltså: Jag ska bo i Dublin i vår. Tillsammans med bästa Lisa. Det kommer bli himla fint, men samtidigt har jag det så himla fint här att det blandar sig lite vemod i min längtan. Fast jag är säker på att jag kommer vara pretty satisfied när vi är där. När vi dansar på The Academy och promenerar på kullersten och doppar våra fötter i the Irish Sea.

148:an bjöd in till en försenad Halloweenfest i lördags och det var roligt och sjukt som vanligt. Lisa och Sofia fotograferade och det gjorde inte jag, så det är deras bilder.

Jag skulle vilja skriva hur mycket rasism upprör mig men jag är för arg för att uttrycka mig. Jag blir alltid för arg när jag tänker på det. Helt tömd på ord, tömd på rationella formuleringar och jag vet inte alls vad jag ska skriva för att försöka påverka, förändra, revolutionera. Ingenting jag skriver kan förklara hur mycket jag avskyr rasism, homofobi, antifeminism och diskriminering på alla håll och kanter. Och att jag inte kan beskriva det gör mig upprörd också, för jag vill så gärna kunna skrika ut så träffsäkra slagord att hela världen får en helt oslagbar socialistisk uppenbarelse.

Får lite panik på samhället.

Äntligen morgon. Drömde att jag var med i de obehagliga scenerna i Seven och det var... obehagligt.

Borde gå och lägga mig men lyssnar på Sam Cooke istället. Lite bilder från Linköping...

Saknar den staden lite.