Sad-eyed lady of the lowlands, where the sad-eyed prophet says that no man comes
Det borde inte påverka mig så hårt ikväll. För ikväll är en bra kväll.
Jag älskar Bob Dylan och Blonde on Blonde som finns här med mig ikväll. Mitt i all mörk förvirring.
AWESOME
Bra dag. Why? I'll tell you: Jag lyssnar på Dirty Pretty Things. Snart kommer Ida hit. Mamma tjatar om att planera resan hon vill göra i samband med att hon fyller 50 (=PARIS!) och pappa vill följa med till London i februari/mars. Jag ska äta god mat snart. Jag har fått ett leende från en gammal vän. Ikväll är det Idrottsgalan. Mamma vet om att det är Idrottsgalan ikväll och hon vet om att jag älskar den så hon har köpt hallonsoda och popcorn. Jag har ett låskort till musikenrummen i skolan nu äntligen. Jag har spelat fotboll utan skor och överlevt.
Och en grej till: JAG OCH KARIN ÅKER TILL GÖTEBORG IMORGON FÖR P3 GULD!!!!!!!
Och en grej till: JAG OCH KARIN ÅKER TILL GÖTEBORG IMORGON FÖR P3 GULD!!!!!!!
what did i dream?
This years resolutions
Skrev ett utkast om året igårnatt. Det blev fult och jobbigt. Jag tycker det är svårt att sammanfatta saker när det har hänt så mycket och man vill beskriva varje händelse så detajerat. Blablabla.
Jag kan säga att jag blev sjukt sjuk för första gången på fyra år, och det var tre dagar innan jag skulle stryka en viktig punkt från there's a lot of things to do before you die-listan. Den 28 januari vaknade jag med 39,9 graders feber och åkte iväg till Globen för att köa i åtta timmar. Det var fruktansvärt. Men jag saknar det. Varje dag.
Jag såg Oasis. Det var så grymt. Vi åkte limousine hem till Örebro. Det var grymt.
Jag träffade min man, min kärlek, mitt levebröd Björn Dixgård fyra gånger det här året. Två signeringar, en M&G och en backstage-impuls. Jag träffade även min andra man, min andra kärlek och mitt andre levebröd Markus Krunegård två gånger. Vi kramades och pratade. Jag fick en kram av en i I'm From Barcelona som sa att jag var söt. Timo Räisänen målade en prick på min näsa. Jag och Karin pratade med tre bra, snygga britter. Det var så jävla sjukt och så jävla underbart. Jag kramade Molotov-Oskar. Jag och Marina fick en slängkyss av Mike Love. Jag sa till Annika Norlin att hon var grym. Jag var på grillparty med familjen Dixgård. Jag kramade Adam Ficek. Jag träffade Marit Bergman och sa hur mycket hon betydde för mig.
Jag har sett sjukt många bra band. Jag har sett Carl Barât och Pete Doherty.
Jag har sett Muse.
JAG HAR SETT BOB DYLAN.
Jag har varit med i världens bästa vårkonsert-vecka och gråtit på studenten som inte ens var min för jag "aldrig ville lämna risbergska" och "aldrig ville börja på karro". Jag har börjat på Karolinska skolan.
Jag har fått nya vänner och lyssnat på ny musik.
Jag har insett att jag älskar action-filmer.
Jag har träffat Marina och aldrig velat åkt därifrån. Det har mina föräldrar förstått och börjat köpt presenter till mig när jag kommer hem som tröst. Jag har bakat världens godaste chokladmuffins och sett sjukt många bra filmer på bio.
Jag har varit i Norrland, ätit frukost på en strand, ätit nattfika i en lägenhet i Göteborg, åkt flumeride och blivit strypt samtidigt, varit på ett legendary äventyr i Kalmar.
Jag har varit lycklig, olycklig, skrattig, gråtig, stressad, uttråkad, kall, varm, arg och glad. Jag har insett viktiga saker och börjat undra om viktiga saker. Jag har varit förvirrad och säker.
Ett typiskt år? Kanske.
Och jag gillade den här bilden.
Jag kan säga att jag blev sjukt sjuk för första gången på fyra år, och det var tre dagar innan jag skulle stryka en viktig punkt från there's a lot of things to do before you die-listan. Den 28 januari vaknade jag med 39,9 graders feber och åkte iväg till Globen för att köa i åtta timmar. Det var fruktansvärt. Men jag saknar det. Varje dag.
Jag såg Oasis. Det var så grymt. Vi åkte limousine hem till Örebro. Det var grymt.
Jag träffade min man, min kärlek, mitt levebröd Björn Dixgård fyra gånger det här året. Två signeringar, en M&G och en backstage-impuls. Jag träffade även min andra man, min andra kärlek och mitt andre levebröd Markus Krunegård två gånger. Vi kramades och pratade. Jag fick en kram av en i I'm From Barcelona som sa att jag var söt. Timo Räisänen målade en prick på min näsa. Jag och Karin pratade med tre bra, snygga britter. Det var så jävla sjukt och så jävla underbart. Jag kramade Molotov-Oskar. Jag och Marina fick en slängkyss av Mike Love. Jag sa till Annika Norlin att hon var grym. Jag var på grillparty med familjen Dixgård. Jag kramade Adam Ficek. Jag träffade Marit Bergman och sa hur mycket hon betydde för mig.
Jag har sett sjukt många bra band. Jag har sett Carl Barât och Pete Doherty.
Jag har sett Muse.
JAG HAR SETT BOB DYLAN.
Jag har varit med i världens bästa vårkonsert-vecka och gråtit på studenten som inte ens var min för jag "aldrig ville lämna risbergska" och "aldrig ville börja på karro". Jag har börjat på Karolinska skolan.
Jag har fått nya vänner och lyssnat på ny musik.
Jag har insett att jag älskar action-filmer.
Jag har träffat Marina och aldrig velat åkt därifrån. Det har mina föräldrar förstått och börjat köpt presenter till mig när jag kommer hem som tröst. Jag har bakat världens godaste chokladmuffins och sett sjukt många bra filmer på bio.
Jag har varit i Norrland, ätit frukost på en strand, ätit nattfika i en lägenhet i Göteborg, åkt flumeride och blivit strypt samtidigt, varit på ett legendary äventyr i Kalmar.
Jag har varit lycklig, olycklig, skrattig, gråtig, stressad, uttråkad, kall, varm, arg och glad. Jag har insett viktiga saker och börjat undra om viktiga saker. Jag har varit förvirrad och säker.
Ett typiskt år? Kanske.
Och jag gillade den här bilden.
