when someone attacks your imagination

Florence Valentin var hur bra som helst. Jag älskar Love, ifall ni inte visste det. Han är min gud. Eller inte riktigt gud, men han är så jävla bra. Love for president säger jag.

So. So var ett band jag inte hade hört. Gudars dom var bra. Sen blev det Perssons Pack och jag gillade det. Förutom sångaren. Stenad i Stockholm var fint. Skulle vara finare ifall Annika var med dock. Love var bäst iallafall.

Veronica Maggio var bra. Vi såg inte allt. Vi gick till Two White Horses och det var bra. Jättebra in fact. Nästan så att jag blev kär. Väldigt vackert.

Moto Boy var jättefin. "Vill ni höra en låt till eller klädde jag av mig förjäves?" var fint. Jag har nog fallit för honom jag också nu. Sen såg jag Anders vilket jag inte fattade och försökte fråga Ida, vilket hon inte fattade. Sen fattade hon och jag fattade att det var Anders. Vi följde efter honom till Mattias Alkberg. Sen såg vi Totalt Jävla Mörker på håll och jag blev rädd och sprang  därifrån. Typ.

Avslutade med Henriks (?!) band. The Spacious Mind. Jag var trött och då var inte en 30-minuters lång instrumental-låt det roligaste ever. Men dom är säkert bra.

Sen skulle vi gå mot våran stuga vi hyrt. Vi hittade sådär. Men vi hittade iallafall och jag somnade efter ett tag och drömde om Carl. Det var en väldigt fin dröm. Såklart. Han pratade svenska ibland.

Bussen till Luleå gick 8.10 nästa morgon och jag satt på övervåningen. Spännande. Efter 2 timmar gick jag av i Luleå och blev hämtad av min familj som körde ut till något strand där vi åt frukost. Rätt trevligt. Jag var trött och roade mig med att skriva Libertines-titlar i sanden. Babyshambles-texter. Kind of roande.

Så nu vet ni. Corneliusson har åkt hem. Ikväll är det repris på Dom Kallar Oss Artiser med Hives. Titta så ser ni mig. Och på tal om Hives. Emma var på Sonisphere och jag fick höra You Got It All...Wrong. Det var väldigt fint. Saknade och fick abstinens. Måste se Hives. Nu.

Så ikväll ska jag se dom på tv.