when someone attacks your imagination

Förstod inte vad som hände men sekunden efter de kommit ut på scenen och börjat spela Absolutely No Decorum så rann det små ohejdbara vattenfall längs mina kinder. Och så började Ola prata om allt det där jag verkligen behövde höra. Om livet och lyckan och musiken. Om mig. Allt som samlats och långsamt fryst inom mig bara smälte och rann ut ur mina ögon, helt otroligt.

Det var verkligen sådär magiskt som man kan tänka sig. Vi satt på marken efteråt och bara grät. Som små hjälplösa barn satt vi där i konfettit och släppte ut alla monster som suttit och gnagt i våra hjärnor. Och så skrattade vi. Och grät. Och skrattade.

Helt hysteriskt och helt fantastiskt.