the great teenage depression our domestic civil war

Nyss så kände jag något jag förmodligen aldrig känt förut. Det var en saknad, saknad av... högstadiet. Det må låta sjukt, och vid närmare eftertanke så saknar jag det inte alls. Men i några sekunder så kom jag ihåg någonting och tänkte "åh". Jag har aldrig kommit ihåg något från högstadiet och tänkt "åh". Eller alltså, det vet ni att jag har, men i vanliga fall så finns det inget jag är gladare över än att jag tagit mig igenom allt det där.

Men. Jag kom och tänka på när vi satt i matsalen, jag och mina väldigt fina och roliga vänner, och hur vi hatade att sitta i matsalen. Hur äckligt det var att sitta där, hur förbannade jag och Sara alltid var över att det satt målade tavlor föreställande larver på väggarna.

Det var kul att tänka tillbaks på det, och jag tänkte "åh" och log lite för mig själv. Konstigt nog så saknade jag, endast i några sekunder, att hata att sitta i matsalen och ändå behöva sitta där.

Kommentarer
Postat av: sona

fattar inte att jag säger det här men jag fattar känslan så mycket. det ligger typ en trygghet i högstadieminnena som inte finns nu. fast så kanske man en gång kommer att känna om gymnasiet. though I doubt it...



2012-02-09 @ 12:48:50
URL: http://littleshocks.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0