when someone attacks your imagination

Idag har vi tagit vara på solen och värmen på Lisas kolonilott.

Firade midsommar ute på landet bland åtta släktingar och vänner. Trivdes så ofantligt. Låg i hammocken och läste Jonas Karlssons noveller, plockade smultron, lekte lekar, gick promenader på grusvägar, åt jordgubbstårta, sjöng snapsvisor, gjorde en midsommarstång och åt chips och pratade tills solen var på väg upp igen.

Sådär väldigt midsommaraktigt.

Är ensam i huset över helgen. Kan göra vad som helst men väljer att läsa, titta på inspelade avsnitt av Heartbeat, dricka saft och laga mat när det behövs. Ungefär det som jag har sysslat med sen jag tog studenten.

http://1restlessoul.tumblr.com/

Blev inspirerad av Amanda och ansökte som funktionär på WTAI. Fick nyss reda på att jag blivit antagen och eftersom det hela var väldigt spontant så letar jag nu lite desperat någonstans att bo. Men det problemet glömmer vi tills vidare för nu känns det bara väldigt trevligt att få gå runt och plocka skräp till Jenny & Johnny och Bright Eyes.

I fredags var jag glad. Glad över att få dansa på Frimis, glad över att få äta gratis korv i Stadsparken och glad över att få dygna och sedan gå upp efter fyra timmars sömn för att åka till Lund. Glad över att få spendera dagen bland världens finaste människor. (Dock fruktansvärt sjukt ledsen också, men det vet ni.)

Och Lund var helt fabulöst. Eira är helt fabulös.

Det ska bli en fröjd att flytta härifrån. Dock blir det en mindre fröjd, rent utav en ofröjd, att flytta ifrån alla jag håller av. Och de ska i sin tur flytta någonstans och inte kan väl jag bara helt plötsligt sluta leva nära dem. Sluta träffa dem så pass ofta som jag faktiskt har gjort de senaste åren. Hur ska jag kunna ta farväl utan att gräva ner mig själv?

Inte blir det utan urgråtna ögon iallafall.

Var tre dagar i Göteborg med Amanda. Träffade Cecilia och Ellen och vi gick till Kontiki, kanske den roligaste nattklubben jag varit på. Sen har vi tagit spårvagnen ut till skärgården och åkt båt över till Köpstadsö, vi har ätit på restaurang, handlat lite kläder, gått på nattbio, sovit i världens mjukaste sängar och fikat. Njutit av juni helt enkelt.

Om man vill ha en trevligare onsdag kan man dricka öl på Karros afterschool och sedan bege sig till Skytteparken och spela brännboll med resten av skolan. Man kan skrika sig hes och få gräsfläckar och ändå förlora och därför gå och köpa chips och pizza istället. Sedan kan man bege sig tillbaka till barndomen och leka i lekpark tills man strumpnar och så avslutar man kvällen på Ivy där man dricker mer öl. Sådär, visst blev det genast en trevligare onsdag.

(Den enda biverkningen är träningsvärk och kanske ett eller annat blåmärke. Men vad tusan, inte spelar det någon roll, speciellt inte om man ska träffa en fin Judith och se Pirates of the Caribbean 4 i 3D.)

Är rätt synthig och cool när jag sitter här hemma och lyssnar på Duran Duran och samtidigt känner hur maskan i mina strumpbyxor växer och växer för varje gång jag böjer på benen. Har varit så trasigt klädd de senaste veckorna på teatern så jag bryr mig inte riktigt längre.

Duran Duran – All You Need Is Now
Duran Duran – Rio

Kan inte låta bli att lägga upp den här bilden också, hela världen måste få se hur fantastiskt fina de är.

Tittade på mina fina vänner som skulle på bal igår. Blev lite avundsjuk, men gick istället till Wongs med Anna, Sara och Frida. Avslutade kvällen med dans på Satin och kom hem lagom till att det börja ljusna. En sådan förträfflig kväll.

Det har gått helt fantastiskt idag och särskilt på kvällsföreställningen. Gråter nästan av hur bra jag mår av det här. Det känns så fel att börja läsa litteratur i höst när jag just nu inte kan tänka på något annat än musik och teater.

(Kommer vara väldigt blödig de här veckorna innan studenten, ni får helt enkelt stå ut.)

Jag menar naturligvis inte att alla värmlänningar dricker öl, lyssnar på pubrock och är över femtio år. Det hade bara varit helt absurt. Det jag kanske egentligen menade var att min bild av Värmland var lite som på ett café med femtioplussare som drack öl och pratade på sådan bred värmländska att man gick runt och fnittrade när man tjuvlyssnade på deras samtal. Och det var precis så i torsdags.

That's my point.

Ducks Deluxe spelade på ett café i Karlstad igår så jag följde med pappa dit. Jag har inte varit så mycket i Värmland i mitt liv men ändå dömt alla värmlänningar efter diverse förutfattade meningar och utan att överdriva kan jag faktiskt berätta för er att jag nu har exakt samma bild av värmlänningar som jag hade innan jag bekantat mig med deras landskap.

Alltså. Fördomarna stämmer. Iallafall på ett café i Karlstad där ett gammalt pubrockband spelar för män över femtio år som dricker öl och pratar engelska på värmländska. Det går. Jag hörde det igårkväll.

Det går inte att lyssna på Queen längre, inte utan att bli blöt innanför ögonlocken. Det är alldeles galet hur ni har kunnat gjort onsdagar till min favoritdag i veckan. Ni på världens finaste bild och naturligtvis ni som inte syns där också har förvandlat allt till det absolut bästa. Och för det får jag faktiskt växtvärk i hjärtat. Marsipan och munkar och slup och grattis på er!

(Don't stop me now I'm having such a good time)